I en digital värld där skrivare, kameror och till och med kylskåp är uppkopplade utan tillräcklig styrning, är det fritt fram för illvilliga aktörer att ta över.
Ett scenario som känns som film, men som faktiskt är fullt möjligt.
En elev, under press och med frustration bubblande, bestämmer sig för att ta en genväg. På mindre än tio minuter köper hen ett DDoS-angrepp från darknet – för knappt 100 kronor. Målet: att störa systemet och få tentan inställd. Inom några minuter är sajten ”skoleprov.se” nere – tentamen ställs in.
Det här låter kanske som något från en thriller, men det kan mycket väl hända i verkligheten. Det mest skrämmande? Angreppet kan utföras med hjälp av enheter du inte ens visste var sårbara – skrivaren i mötesrummet, kameran i matsalen, kylskåpet i personalrummet eller den gamla servern i teknikrummet.
När ”allt är tillåtet” är därför allt möjligt.
Vet du vad datorer, skrivare, kameror, TV-apparater och brandvarnare i din organisation faktiskt får lov att ansluta till på nätet? Om svaret är ”allt”, det vill säga att det inte finns någon specifik ”allow-lista” för applikationer, portar och URL:er, så sitter du på en digital tickande bomb.
Utan tydliga begränsningar och kontroll över vad enheterna har tillgång till, kan de lätt utnyttjas i större angrepp som DDoS, datastöld eller infiltration av din verksamhet. Dessa komprometterade enheter är eftertraktade verktyg i cyberkriminellas arsenal.
Vad är en ”allow-lista” – och varför är den viktig?
En allow-lista (även kallad vitlista) är en specifikation över vilka applikationer, tjänster och kommunikationsvägar som varje enhet uttryckligen får använda. Istället för att försöka blockera allt farligt, definierar man däremot vad som är tillåtet – och blockerar allt annat.
Till exempel: En skrivare behöver kanske bara kommunicera med interna printservrar. En övervakningskamera ska endast ansluta till ett specifikt lagringssystem. All annan trafik är onödig – och potentiellt farlig.
Genom att implementera allow-listor per enhetstyp kan du drastiskt minska angreppsytan och samtidigt få bättre kontroll över nätverket.
Zero Trust i praktiken – mer än bara ett modeord
Många kopplar Zero Trust till identitets- och åtkomstkontroll, men det handlar om mycket mer. Ett äkta Zero Trust-upplägg innebär att man enbart tillåter det som är absolut nödvändigt – och blockerar allt annat.
Det innebär bland annat att sätta upp allow-listor för varje typ av enhet, så att skrivaren bara kommunicerar med sin skrivardrivrutin, kameran med sin övervakningsplattform – och inte med slumpmässiga IP-adresser i andra delar av världen.
Detta är inte bara god praxis – det är också i linje med krav och rekommendationer från:
- ISO 27001:2022
- NIS2-direktivet
- CIS Controls v8
Konsekvenserna av bristande kontroll
Om du inte har kontroll över vad dina enheter gör på nätverket riskerar du:
- Att din organisations IP-adresser svartlistas
- Att förlora förtroende och rykte genom negativa medierapporter
- Att hållas juridiskt och ekonomiskt ansvarig för eventuella skador
Hur nLogic kan hjälpa
I en värld där allt är uppkopplat blir digital mognad och proaktiv säkerhet allt viktigare. nLogic hjälper verksamheter att få kontroll, skapa översikt och skydda både data, infrastruktur och rykte.
Vi hjälper dig att:
- Kartlägga och klassificera enheter och trafik
- Etablera segmentering och policies enligt Zero Trust-principer
- Implementera specifika allow-listor för applikationer och tjänster
- Säkerställa att du möter kraven från relevanta standarder och regelverk
- nLogic kombinerar teknisk spetskompetens med erfarenhet från många branscher – och vi står redo att ta din säkerhet till nästa nivå.
Har du en allow-lista för varje enhetstyp?
Om inte – börja idag. Din digitala säkerhet och framtid beror på det.